DET HÄR INLÄGGET VACCINERAR 95 BARN!

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj


Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

YOUNG BLOOD

We will make you dissapointed sometimes, we will fight about everything small and we will always sound louder at the night, but we're young and we're just having fun.

(Jag är så poetisk ibland...)

THE UGLY TRUTH

Jag ställer mig i spegeln och kollar rakt in i mina ögon. Jag gör en ful pose för att få mig själv ett skratt och skakar på huvudet. Varför klagar jag? Mitt liv är så jävla bra.

English:
I put myself in the mirror and look straight into my eyes. I make an ugly pose to get myself a laugh and shake my head. Why do I complain? My life is so damn good.

FINNS PERFEKTION?

När jag satt och läste Michaela Fornis(duktig tjej!) krönika om perfektion slog tanken mig. Finns det perfektion?

Vad skulle det då vara? Ett perfekt förhållande? En perfekt kropp? Ett perfekt utséende? Ett perfekt hem? En perfekt familj? Det finns en hel del som kan vara "perfekt", men jag tror inte att det finns något som är perfekt. Jag tror att det finns för- och nackdelar med allt.

Under våren börjar vikthetsen inför sommaren. Man måste ha den perfekta kroppen inför beach-2012. Varje år pressas flera tusen unga tjejer av att de måste vara perfekta. Ha den perfekta kroppen, den perfekta hyn eller det perfekta håret. Denna hets kan gå så långt att det slutar med att någon tar sitt liv, en psykisk sjukdom eller annat som skadar personen. Men jag förstår precis vad alla tjejer menar med att de vill se perfekta ut.

Jag var själv en av dom som ville gå ner i vikt, äta nyttigt och vara den sortens tjej som aldrig åt onyttigt och som alltid var på topp, men det går inte att vara "perfekt". Strävan mot perfektion gör oss sjuka. Så jag har lagt ner mitt strävande. Nu tränar jag för att det är roligt, äter nyttigt för att det är gott, unnar mig godsaker(för mycket enligt alla tidningar och dietister) och jag har dåliga dagar, precis som alla andra! Det går inte att vara "perfekt"!

Vad perfektion är kan diskuteras i flera timmar, men vi påverkas väldigt mycket av modeller och personer inom media som har fin hy, silkeslent hår och vältränad kropp. Men i verkliga livet kan vi inte använda retuschering som de kan.

På filmer kan vi också se det "perfekta förhållandet" där paret aldrig bråkar eller har problem, men det är bara teater. Om skådespelarna fick vara sig själva i alla filmer och serier skulle det absolut inte se ut på samma sätt. Inte för fem öre. Man kan vara riktigt lycklig i ett förhållande, men ALLT har sina för- och nackdelar. Allt.

Så snälla ni som tränar varje dag för att bli supersmala eller ni som jämför erat förhållande med de på TV, sluta med det. Gör det ni tycker är roligt och i alla serier och filmer har de manus .


(Ledsen för ett rörigt inlägg, men jag tror att ni förstår vart jag vill komma)

VAD ÄR LYCKA?

Igår skrev jag ett glatt inlägg där jag nämnde att jag var lycklig, för att allt rullar på bra och för att min favoritgrupp kommer hit. I morse läste jag en artikel om en kille som kommer härifrån som hade köpt sig en Segway för pengarna han hade fått efter sin pappas död och efter en olycka han var med i för några år sen och det kallar han lycka. Men vad är egentligen lycka? Hur finner man lycka?

Jag tror inte att lycka går att köpa, man kanske blir lycklig för stunden, men om man inte har personer runt omkring sig som man trivs med så tror jag aldrig att man kan bli lycklig. Jag har så många bra och stöttande personer runt omkring mig och jag trivs som fisken i vattnet. Jag älskar de!

För vissa är lyckan svår att indentifiera. De flesta tror att om man tränar sig till drömkroppen, skaffar den snyggaste pojkvännen och köper de snyggaste kläderna så borde man bli lycklig, men det tror inte jag. Allt handlar om hur man trivs runt omkring andra och med sig själv.

För mig är lycka den där känslan när det känns som om allt går så jäkla bra hela tiden och när jag har lust att skrika av glädje eller att jag känner att jag har energi till att springa flera mil utan att bli trött för att jag är så glad. Då vet jag att jag är lycklig. Det är en sån jäkla kick för vardagen!

Detta ämne är ganska intressant att disskutera och det uppkommer ofta många olika argument om vad lycka är. Så vad tycker ni? Vad är lycka för er? Går det att köpa lycka?

TA ALDRIG NÅGOT FÖR GIVET

Inatt åker tre av mina närmsta vänner till Spanien med sin spanskaklass och det är inte förrän nu jag har insett att jag ska vara utan dom i fem dagar. Visst har jag andra kompisar som är jättefina och dom betyder också så otroligt mycket men tanken av att de där tre kanske aldrig kommer tillbaka gör mig lite skärrad och helt ärligt vet jag inte vad jag skulle göra då...

Som alla andra nior splittras även min klass nu till gymnasiet och jag hatar det verkligen. Det ska bli jätteskönt att slippa vissa personer men det har ändå varit den klassen jag har stått ut med i snart tre år! Jag kommer sakna alla så otroligt mycket och om jag ska flytta så kommer jag knappt träffa någon av de. Jag blir helt galen på mig själv ibland. Kan jag inte bara sluta tänka på allt och låta det få ligga långt in i hjärnan någonstans och låta saker få bli som dom blir? Tydligen inte...

Nej, nu ska jag andas en stund och gå och lägga mig i sängen och tänka på vilka underbara vänner och vilken underbar familj jag har och ta vara på det jag har just nu. Ta aldrig något för givet, lev i nuet hörrni! Sov gott.

VÅGA VISA LYCKA

Jag har kommit att tänka på en sak. Varför är det "fel" att visa att man är lycklig i Sverige? I Sverige verkar det som om ingen får gå runt och skratta, vara glad eller helt enkelt nöjd med livet och det gör mig faktiskt irriterad. Jag har ett perfekt exempel som beskriver hur jag menar. Igår när jag var i Gävle med mina tjejer så började vi tönta oss och skratta en hel del när Olivia skulle ta ut pengar ur en bankomat. Samtidigt som vi stog och skrattade kom det två ungdomar och den ena slänger ur sig " Men herregud! " och suckar tungt. Ingen av oss brydde sig om det, vi började faktiskt skratta ännu mer och gick därifrån och det där är en riktigt standard i Sverige tycker jag. Tjejen som suckade åt oss verkade tycka att vi var töntiga för att vi skrattade... Jaha? Om hon aldrig har skrattat i hela sitt liv tycker jag synd om henne. Jag står för att jag har det jäkligt roligt med mina kompisar och jag tycker inte att man borde hålla det inom sig. Svenskarna får faktiskt ta och rycka upp sig, våga visa lycka! Skit i dom som suckar och klagar, det är deras problem att dom inte har det lika roligt som vi.

MORNINGTHOUGHTS

Jag är inne på min andra kopp te, Russian Earl Grey, och börjar fundera på ämnet vi hade på lägret i helgen. Döden. För vissa är döden något som man absolut inte pratar om, eller något som man helst undviker. Men det är faktiskt något som alla kommer ställas inför, förr eller senare. Jag är inte rädd för att dö, men jag är rädd för att inte hinna med att göra allting jag vill innan jag dör. De flesta som läser detta tänker säkert "Du är femton år, oroa dig inte för döden!" men man vet alltid vad som kan hända. Det dör flera tusen människor varje dag pga. olika anledningar och imorgon kan det vara min tur. Men jag tycker inte att man ska vara rädd för döden, utan mer använda den som ett hjälpmedel för att leva livet så man vill. Lev varje dag som om den  vore den sista, fast med måtta då. Det är väl inte så smart att råna en bank men jag menar mer att man ska våga vara sig själv, säga vad man tycker, göra vad man vill och uppfylla sina drömmar!

Jag har, som ni vet, många drömmar och saker jag ska göra innan jag dör så jag har en hel del saker att pricka av från min lista och jag har faktiskt kommit på några till. Den första jag ska tillägga är att åka till ett fattigt land och volontärarbeta. Jag tror att man lär sig mycket om sig själv och andra och att man börjar fundera och uppskadda allt man har där hemma. Den andra saken jag ska tillägga är att besöka några städer, som Paris, Berlin, Bangkok, Miami, Köpenhamn osv. Bara för nöjets skull liksom. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bo i Paris, Berlin eller Köpenhamn, det är ju lite närmare hem också, men det är USA som står högst upp på min lista. Jag vet faktiskt inte direkt vilken stad, men jag vill iallafall bo i New York på Manhattan. Stora drömar, jag vet. Men that's just me.

Nu ska jag dricka upp mitt halvkalla te och läsa ELLE. God morgon sötnosar!

LOVE ISN'T SOMETHING YOU MADE, IT'S JUST THERE


-


ÅNGRA-KNAPP

Jag har hamnat i en liten fälla, jag har blivit näst intill beroende av spelet Harpan. Detta inlägg ska inte handla om spelet, men det var tack vare det jag kom på att tänka tanken till inlägget.


Mamma och pappa har nyss fått tillbaka sin dator från lagning och då tog de bort allt på datorn, så här om dagen när jag inte orkade hämta min på övervåningen så tänkte jag sätta mig vid deras och spela, men spelet fanns inte kvar. Jag tänkte att det borde ju finnas på internet, det gjorde det, men det fanns ingen ångra-knapp. I början gjorde jag samma misstag om och om igen, jag var alldeles för snabb på knappen och missade flera chanser, men till slut lärde jag mig l. Det var riktigt ovant att inte kunna trycka på ångra-knappen och fixa till det man har missat eller gjort fel och jag började tänka på hur livet är.


I början vet vi inte riktigt vad som är rätt eller fel, det krävs någon som berättar det för oss flera gånger och till slut lär man sig, men oftast av sina egna misstag. I livet har vi ingen ångra-knapp. När man är liten får man ofta göra många misstag och alltid bli förlåten men när man börjar bli tonåring är det mindre acceptabelt, ett misstag kan få någon att tappa tilliten helt åt en. Då förväntar sig alla att man vet precis vad som är rätt och fel, men det går inte att veta. Jag tror inte att det finns någon eller att det någonsin har funnits någon som vet precis vad man får och inte får göra, det är då man får börja använda huvudet på riktigt.


Flera gånger har jag velat ha en ångra-knapp i mitt liv, men jag har lärt mig att tänka efter. Det är tack vare alla misstag jag har gjort och av allt jag har sett. Som ni vet så är jag en person som tänker väldigt mycket, kanske lite för mycket ibland, men tack vare all tid jag sitter och tänker så kommer jag oftast fram till bra beslut. Om jag inte kan komma på svaret själv, då frågar jag en nära vän eller en familjemedlem som jag litar på. Men jag tror att rädslan av att inte ha någon ångra-knapp finns i oss alla och jag tycker att den borde tas bort helt och hållet. Om vi får lära oss att göra misstag på misstag utan att någon säger ifrån redan när vi är små blir det svårare när vi blir äldre. Alla behöver någon som sätter ner foten när den ser att sin kompis(eller liknande) är på väg åt fel håll och säger ifrån, då behöver vi inte ångra-knappen. Då behöver vi inte göra det där misstaget som kan förändra våra liv föralltid.


Jag har lärt mig, att aldrig ångra vad jag har gjort. Allt det jag gör lär jag mig av och det är en otrolig egenskap att kunna tänka på det sättet. Jag tänker efter före jag gör saker, jag tänker på vad jag har gjort när jag har gjort saken och sen försöker jag se hur det kan påverka mig eller någon annan. Det jag försöker komma fram till är att strunta i den där ångra-knappen, vi alla skulle gärna vilja ha den tillgänglig alla timmar på dygnet men det finns ingen ångra-knapp, bara personer som älskar oss även när vi gör fel. Så strunta i den där ångra-knappen, börja tänk efter istället så kommer ni inte att behöva den. Men låt aldrig rädslan av att förlora hindra dig från att göra saker, men tänk efter först!


Update: Jag vill såklart inte att ni ska bli världens tråkmånsar men jag tycker att jag ser och hör allt för många som gör saker för hastigt och som de sen ångrar, det är därför jag ger er tipset!


THAT FEELING THAT NEVER DISAPPEAR

I would rather live through ninety-nine fucking winters, roll naked on broken glass, eat cigarette butts, than hear from you again.

NATTLIGA TANKAR OCH KÄNSLOR

Natten verkar ha något konstigt inflytande på oss människor som får oss att bli känsliga, fyllda av tankar och längtan. Ikväll är en sån natt då jag är klarvaken även fast klockan snart är fyra på morgonen och det enda jag tänker på är honom. Jag vill inte bli en av dom, som kommer ligga sömnlös och fundera på hur allt ska bli, flera dagar i veckan. Jag vill verkligen inte. Jag behöver mer sömn och mindre känslor, på riktigt. Den senaste veckan har jag sovit dåligt, vaknat upp mitt i natten och inte kunnat somna om och jag har spenderat flera timmar åt att bara ligga och fundera.

Jag har aldrig behövt uttrycka mig speciellt mycket för någon, bara för mina vänner och för min familj. Men när ännu en till person blandas in i mitt redan fullspäckade liv blir det svårt att få allt att balansera. Jag tycker själv att det känns löjligt att skriva ett inlägg som detta, mitt i natten, men jag känner mig nästan tvungen till det. Jag vet inte om han jag tänker på kommer att läsa detta, men jag hoppas nästan det. Jag vill att han ska veta att jag tänker på honom även fast han ligger i sin säng och sover långt ifrån mig, det är nästan en och en halv mil mellan oss. Jag vet att jag kommer ångra att jag har publicerat detta men det jag skriver nu är precis vad jag ligger och tänker på dessa sömnlösa nätter. Har han någonsin sömnlösa nätter när han tänker på mig? Eller är det bara ett typiskt tjejbeteende att ligga och vrida och vända sig med miljoner tankar som snurrar runt i huvudet?

Jag försöker få ordning och struktur i mitt liv men det är inte alltid så lätt. Det kanske är bäst att inte ha full kontroll, att ha det lite kaotiskt. Detta är väldigt olikt mig, att vara känslig inför dom jag inte ens känner, säga att lite kaos kanske är bra, tänka på någon annan än mig själv och mina nära, men även jag kan behöva lite förändringar. Jag har länge funderat på att färga håret mörkt igen, jag saknar det verkligen och jag tror faktiskt att det är dags för en synlig förändring, men om jag gör det återstår att se. Jag förstår om ni blev väldigt förvirrad av detta inlägg, det blev jag själv. Men om ni någon gång ligger sömnlös mitt i natten ska ni veta att ni inte är ensam om att göra det ibland, det händer mig ganska ofta nu för tiden.

LIVET ÄR RIKTIGT ORÄTTVIST

För några veckor sedan när jag och några kompisar var i Gävle för att shoppa fick jag den verkliga sanningen upptryckt i ansiktet. Vi såg en hemlös man sitta på gatan. Han hade en skylt där det stod något som ”Can you please take me home” eller något liknande, jag kommer inte ihåg riktigt. Denna upplevelse biter sig fortfarande kvar i mig och jag känner att jag behöver dela med mig av mina tankar kring detta. Jag har sett hemlösa förut och jag blir lika ledsen varje gång, men anledningen till varför denna gång sitter kvar i minnet är nog för att det kändes så orättvist. Där kom vi, fyra tjejer, med shoppingkassar och leende upp till öronen men när vi såg mannen blev vi alla lite ställd. Jag var dock den som tog åt mig mest. Det kändes så fel att jag gick där helt obekymrad och nöjd över mina nya inköp medan han satt där på gatan och såg ledsen ut. Så idag när jag satt framför TV:n och kollade på Den hemliga miljonären, kom jag att tänka på mannen på gatan igen. Jag kommer också ihåg att jag pratade om honom en hel del när vi var på tågstationen och jag känner fortfarande att jag kunde ha gjort något mer än att bara titta och fortsätta gå med gråten i ögonen. Jag förstår inte varför livet ska vara så sjukt orättvist för vissa människor. Varför finns det dom som kan slänga ut pengar på allt möjligt medan det finns dom som knappt får ihop pengar till mat för dagen och som inte har tak över huvudet? Missförstå mig inte nu, jag tycker att de som har slitit och arbetat som djur för att komma till toppen har rätt till att leva ett bra liv, men det betyder inte att de har rätt till att inte hjälpa de som är utsatta. Om jag skulle ha mer pengar skulle jag ha skänkt några hundra i månaden till organisationer eller till personer på gatan bara för att känna att jag gör en bra sak, men jag har tyvärr inte så mycket pengar i dagsläget men om några år hoppas jag kunna göra det. Men efter att jag sett mannen på gatan hade jag lust att gå tillbaka och ge honom lite pengar eller något annat som kanske kunde hjälpa honom lite, bara för att känna att jag hade gjort något bra för någon. Vi måste våga hjälpa andra än oss själva, för det var precis vad jag inte vågade just då. Jag ångrar mig så mycket att jag inte gick tillbaka till mannen men det som är gjort är gjort och jag vet att nästa gång jag ser någon hemlös kommer jag att göra annorlunda än att bara fortsätta gå. Jag tycker att vi alla borde skänka något som kan hjälpa de utsatta. Med de utsatta menar jag inte bara hemlösa, utan även de som blir misshandlade, lämnade, våldtagna eller liknande. Att skänka något behöver inte betyda att ge bort en massa pengar, jag tror att mannen vi såg på gatan skulle bli jätteglad över en tia. Om du nu tycker att du behöver den där tian mer än mannen eller kvinnan i gatuhörnet får du tycka det men det är något som du får leva med i ditt samvete men jag klarar i alla fall inte av att leva med att veta att jag kunde ha gjort något, så från och med idag ska jag inte bara gå förbi, jag ska göra något åt saken.

A STRONG WOMEN

Tyra Banks måste vara den coolaste kändisen! Love her!

English:
Tyra Banks have to be the coolest famous person! Love her!

-

I want to live like if every day was the last, but I can't. I'm to scared for the future.

PÄLS?

Varje år är det samma visa, diskussionerna om pälsen uppstår. Några tycker att det är rätt att använda päls och vissa tycker att det är rejäl djurplågeri. Jag kan dock inte hålla med någon av de. För min del känns det inte som om jag är så inblandad eftersom att jag varken använder äkta eller fakepäls men det har dykt upp några tankar i mitt huvud. Jag skulle nog aldrig kunna sätta på mig en äkta päls, både lukten och känslan av att ha ett dött djur på mig skulle kännas fel, jag är ju en djurvän. För pälsen som används i modeindustrin är inte från sådana djur som de har dödat för att få köttet, vi äter ju t ex inte minkar, rävar och kaniner. Dock så är nog inte fakepäls så bra heller för att det krävs så mycket kemikalier osv som behövs för att göra den och det skadar naturen väldigt mycket. Jag tycker att de som har råd att köpa pälser och som har råd att leva ett riktigt lyxigt liv för göra det, men då får de leva med de samvetet att de går runt med ett oskyldigt djur på axlarna, men det är inte mitt problem. För de som inte har råd eller som inte vill använda riktig päls får väl leva med samvetet att deras jacka har skadat naturen. Jag tycker att det väger ganska jämt upp. Tro inte att jag tycker att det är bra att döda djur för deras päls, men jag tycker att det bir överdrivet när man t ex kastar röd färg på de som använder äkta osv. Vi lever i ett fritt land vilket är riktigt bra, men jag tycker att det finns gränser ändå. Att förstöra någons saker är inte okej enligt mig, det spelar ingen roll om jag skulle tycka att det vore helt fel, jag skulle inte vilja förstöra någons saker som de har betalat flera tusen för även om jag vore mot det. Jag skulle bara inte göra det. Alla har ett eget val och en egen vilja och det är skönt att det är okej att uttrycka sig här i Sverige, men ibland kan det gå över styr. Jag är nog inte på någons speciell sida, men jag tror inte att jag skulle vilja köpa en äkta päls om djuret har blivit dödad för pälsen. Jag vet att jag kan få väldigt mycket skit för det här, men vad tycker ni? Päls eller inte päls?

WHAT'S GOING ON


Denna film har blivit delad över hela facebook, på flera bloggar, över hela världen. Jag har inte vågat kolla på videon förrän idag, för att jag hatar att gråta. Jag var rädd för att jag skulle känna igen mig själv för mycket och hamna i en fas som jag skulle vara tvungen att jobba mig ur(det blev som tur var inte så). Jag blev mobbad i ungefär fem år av olika anledningar. Jag stammade, var "tjock", var "ful", jag sade vad jag tyckte för mycket och det var alla slags fel på mig enligt dom som mobbade mig. Jag är så tacksam över att jag hade mina kompisar och min familj som stöttade mig i alla lägen och de sade alltid åt mig att inte ge efter, att inte visa mig svag och det är därför jag är där jag är idag. Många av er tycker kanske att det inte räknas att vara mobbad om man har kompisar, men att vara mobbad med eller utan kompisar spelar ingen roll alls. Ingen person har rätt att bli mobbad och ingen har rätt att mobba i huvudtaget. Jag fick också lära mig att de som mobbar är antingen sådana personer som mår dåligt själv och som lade ut frustrationen på andra eller så var de såna som letar fel på alla personer de möter och jag har stött på människor av båda sorterna, vissa är bara sådana. Det är några som säger att denna video är fake och att han bara lurar folk, men vad spelar det för roll? Det finns minst 1000 personer där ute som känner precis som "Jonah" och han är riktigt stark som gjorde denna video för det behövs verkligen en väckarklocka. Jag hade bara tur att ha växt upp med den familj jag har gjort och de har lärt mig att jag är så mycket bättre än de som mobbar. Än idag kan jag ta åt mig om någon slänger ur sig någon av de orden som användes mot mig förr, utan att de tänker på det, men tack vare allt detta är jag den personen jag är. Om inte jag hade gått genom detta tror jag inte att jag skulle vara så stark, modig och förstående som jag är. Jag försöker inte skryta om mig själv, men jag är en av de starkaste personerna jag känner. Jag är inte den personen som ger upp i första taget, det krävs mycket för att få ner mig.
Det jag vill komma fram till är att detta är starkt av killen, jag vågade knappt berätta för mina föräldrar när jag blev mobbad och han går ut inför hela världen och trycker upp det i ansiktet på mobbarna, you go bro!

SOMETHING WORTH TO DIE FOR

Weheartit.com

Detta är till mina underbara vänner. Jag skulle inte klara mig en dag utan er, ni betyder så mycket för mig!

English:
This is for my lovely friends. I wouldn't do one day without you, you mean so much for me!

BEAUTY


Tidigare inlägg
RSS 2.0