madebyelsa

För några veckor sedan när jag och några kompisar var i Gävle för att shoppa fick jag den verkliga sanningen upptryckt i ansiktet. Vi såg en hemlös man sitta på gatan. Han hade en skylt där det stod något som ”Can you please take me home” eller något liknande, jag kommer inte ihåg riktigt. Denna upplevelse biter sig fortfarande kvar i mig och jag känner att jag behöver dela med mig av mina tankar kring detta. Jag har sett hemlösa förut och jag blir lika ledsen varje gång, men anledningen till varför denna gång sitter kvar i minnet är nog för att det kändes så orättvist. Där kom vi, fyra tjejer, med shoppingkassar och leende upp till öronen men när vi såg mannen blev vi alla lite ställd. Jag var dock den som tog åt mig mest. Det kändes så fel att jag gick där helt obekymrad och nöjd över mina nya inköp medan han satt där på gatan och såg ledsen ut. Så idag när jag satt framför TV:n och kollade på Den hemliga miljonären, kom jag att tänka på mannen på gatan igen. Jag kommer också ihåg att jag pratade om honom en hel del när vi var på tågstationen och jag känner fortfarande att jag kunde ha gjort något mer än att bara titta och fortsätta gå med gråten i ögonen. Jag förstår inte varför livet ska vara så sjukt orättvist för vissa människor. Varför finns det dom som kan slänga ut pengar på allt möjligt medan det finns dom som knappt får ihop pengar till mat för dagen och som inte har tak över huvudet? Missförstå mig inte nu, jag tycker att de som har slitit och arbetat som djur för att komma till toppen har rätt till att leva ett bra liv, men det betyder inte att de har rätt till att inte hjälpa de som är utsatta. Om jag skulle ha mer pengar skulle jag ha skänkt några hundra i månaden till organisationer eller till personer på gatan bara för att känna att jag gör en bra sak, men jag har tyvärr inte så mycket pengar i dagsläget men om några år hoppas jag kunna göra det. Men efter att jag sett mannen på gatan hade jag lust att gå tillbaka och ge honom lite pengar eller något annat som kanske kunde hjälpa honom lite, bara för att känna att jag hade gjort något bra för någon. Vi måste våga hjälpa andra än oss själva, för det var precis vad jag inte vågade just då. Jag ångrar mig så mycket att jag inte gick tillbaka till mannen men det som är gjort är gjort och jag vet att nästa gång jag ser någon hemlös kommer jag att göra annorlunda än att bara fortsätta gå. Jag tycker att vi alla borde skänka något som kan hjälpa de utsatta. Med de utsatta menar jag inte bara hemlösa, utan även de som blir misshandlade, lämnade, våldtagna eller liknande. Att skänka något behöver inte betyda att ge bort en massa pengar, jag tror att mannen vi såg på gatan skulle bli jätteglad över en tia. Om du nu tycker att du behöver den där tian mer än mannen eller kvinnan i gatuhörnet får du tycka det men det är något som du får leva med i ditt samvete men jag klarar i alla fall inte av att leva med att veta att jag kunde ha gjort något, så från och med idag ska jag inte bara gå förbi, jag ska göra något åt saken.